L.l - Limpopo, En flod.

I detta inlägg skall det till att bli en måtta av geografi vidrörande ett vattendrag i de södra regionerna av den mörka kontinenten. Vattendraget som här avses torde för var utbildad gentleman stå klart att vara floden Limpopo som sträcker sig genom Portugisiska östafrika, Transvaal kolonin och Brittiska Bechuanaland. Det är alltså inte provinsen Limpopo som avses i detta inlägg.

Vattendraget Limpopo kan bäst karaktäriseras som en flod, som rinner från östra Kalahariöknen och mynnar ut i Indiska oceanen i Portugisiska östafrika. I norra Transvaal möter Limpopo floden Mokolo kring vilken flodhästar flockas i riklighet. Urbefolkningen fattade i tidig historia inte tycke för samma plats utan föredrog istället att bo närmare flodens utlopp där marken är mycket bördigare. Området är desto mer olycksdrabbat under de perioder med tung nederbörd och man kan ju tänka sig hur flertalet infödingar spolats bort vid översvämningar.

Den förste att skåda floden sägs vara den storslagna utforskaren Vasco da Gama som vid flodens utlopp lättade ankare 1498. Detta kan dock inte sägas vara en ordentlig upplevelse av floden, ty som har antytts, så är floden vida större än enbart dess utlopp.

Om floden kan man i övrigt inte säga särskilt mycket utom att där kring fortfarande bor förskräckligt många Flodhästar, infödingar och nu även Holländska psuedobönder. Det senare möjligen det värsta av de tre alternativen. Inte desto mindre skall man ta namnet "Limpopo" i beaktning då det är förträffligt och kan tillämpas på med en viss exotism på europeiska föremål och platser för att ge dem en viss förnimmelse av den mörka kontinenten.

Här ovan kan man se det som skulle komma att bli Transvaalkolonin, vilket på  kartan
är utmärkt som "South African Republic" vilket betyder Sydafrikanska republiken på svenska

Sedelärande berättelse från det 18:e århundradet

Den text som här följer är hämtad ifrån en veckotidsskrift ifrån det artonde århundradet. Även om berättelsen inte lär läsaren att vara en gentleman av dagens mått bör man ändå akta det budskap som berättelsen framför. Känsla läsare varnas då det artonde århundradets skriftställare skräda icke sina ord utan säger det som i  sina tankar finnas, vilket är en ärlig men ohållbar hållning. Icke desto mindre finns det hos alla gentlemän en vilja att vara förtrogen med tidigare sekels uttryck och karaktär.

Från "Lifhets ehnstakha prhroblem" 

Det war ein salige dagh då jagh fhor uthi drodska intihl den nermaste avf shentrahlovter fhör at dähri uphsöke mihna nermstha bekhantshkaper. Vhi bruka alltid warandra mötes phå wad som best kahn khallas et "The-hus". Whi bruka altid hafa mhcyket trefligt i vharandras sellskap. Dennha dag war doch afsedth at icke bhli den samme som deth så mången ghånger i deth fhörflutna vahrit. Dehna gångh deht skola blih annorlunda. Ty dehna ghång deth skola komma en fråhn deth förfhlutna icke igenkennbar person. Han wore till uphenbarelse et sthyke pikant. I kledsel whore han till en del prytligh, till en del ovortadh med kleder et sthyke fhöråldrat. Wad som mer wahr, han wahr en hest. Som prekert kan whara kan deth endok segas att han war af mykhet goht bördth. Wi Wehnner i börhjan wore skeptiska til hesten intrede i den kretz som war wår af den anledningen icke at han war en hest, utan den at han syne oss wara ofhörmöken til komunikation vid oss. 

Wisth war han ehn hest af goht bördth,
endock han war en smuthzig pershon.

Wi war dock icke dem som var dem, ty vi let honom bland os ihntreda. Det war dock så, att icke mykhet samthal fortfor melan os, så jag tog might beslut att hesten nerma mig medelst ord och mening. Detha war min egen bane, ty den hest med vilken jag talha, åtebhördade mig med enhbart hån och fhörlöjlijande. Ty dåh hesten inbijöds till sellskapsspel han betaka sig för des tjansart ock sedan mig fhörolempa i det at genom at mig försöka lhera et anat spel med vhilket jag havf gamal förtroghenhet, genom at visa fhör mig hur jag skola det sphela. Uhnder tiden han förbise alha mina anythningar at jag i spehelt var förtroghet. Då wi sedan sat os att prata han khategoriskt neka mihna utsaghor och ständight mig håna med frhågan hurivida "jag wet" ehller "jag icke weta?". Efther dena skymf wi wenner aldrig hesten bjudha ijen. Den lehrdom som af deta kan dhras er: Dehn man icke prophert kenner, skalh icke bhjudas in bhland wenner. 

T.t - Teatern, att besöka. Ett verb.

Eftersom alla Gentlemän av hög bildning och klass skall vara väl bevandrad i alla de klassiska konstformerna kommer gentlemannen för eller senare ställas inför det allra värdigaste av hus: Teatern!
Därav borde en gentleman kunna föra sig som en gentleman även på teatern, vilket kräver att gentlemannen gör sig bekant med de föreskrivna reglerna som ett ordinarie besök avkräver. För att gentlemannen inte skall bringas allt för mycket vånda och/eller pinsamheter i försök att få dessa regler förklarade har jag här sammanställt de viktigaste reglerna för den teaterbesökande gentlemannen.

~

Skulle gentlemannen få för sig att bjuda en dam till teatern skall denne meddela damen i fråga i god tid, ej senare än dagen innan evenemanget. Denna förfrågning skall under alla omständigheter göras brevledes och skall alltid skrivas på bästa papper och förslutas i ett likaså vackert kuvert. - Damen ansvar blir här att svara snarast utifall hon omöjligen kan följa med, så att gentlemannen skall ha tid nog att finna ett annat sällskap. Utifall damen accepterar, skall man gå till yttersta ansträngning för att anskaffa de bästa platserna inom ramen för hans inkomster. Om gentlemannen misslyckas med att skaffa de, inom sina ramar, bästa möjliga platserna, skall han omedelbart meddela sin dam detta och föreslå ett annat datum då lämpliga sittplatser kan anskaffas.

Då det fram till nu endast har behandlats förberedelsernas etikett vilket, även om de inte är något trivial, ändå  inte vara huvudavsikten, då syftet med denna text är hur man skall föra sig när man väl är på teatern, inte när man köper biljetter till den, så skall den text som nu följer behandla det lämpligaste sättet att föra sig när man är på teatern.

~

Då man entrar salen i vilken föreställningen kommer att hållas, skall herren gå bredvid sitt sällskap men om gången skulle visa sig vara för smal, skall herren istället gå för sitt sällskap, för att bana väg. På intet sätt skall mannen driva sitt sällskap framför sig som var bonde driver sitt boskap.

Vidare, då man skall inta sina sittplatser skall herren inta den yttersta platsen, såvida denna plats inte är den förmånligaste för hörandet eller seendet, ty då skall denna plats intas av damen.

Under tiden man befinner sig på inrättningen (och på resan från och dit, om inte sällskapet är av det temporära slaget) skall gentlemannen aldrig vika från sitt sällskaps sida för att "tala vid en vän" eller "finna något att dricka" ty det påvisar dålig hyfs. Gentlemannen skall hålla sig vid sitt sällskaps sida under hela föreställningen. Detta gäller även vid opera, då det föreligger en sed att i pauser gå ut i lobby eller foajén. Gentlemannen skall alltid erbjuda sitt sällskap detta, men avböjer hon skall även han sitta kvar.

En gentleman skall även särskilt ta i akt att frambringa föreställningens program eller dess Libretto för sitt damsällskap, så att hon i största möjliga mån skall kunna följa med i även de klurigaste av föreställningar.

~

Trots det att en gentleman alltid skall inta högsta artighet mot alla sina medmänniskor vart han än må vara föreligger det ej, trots att man är en gentleman, att då man är i sällskap med en dam på teatern ge upp sin plats åt en annan dam. Vid sådana tillfällen är hans plikt i första hand mot sitt sällskap.

Även de mest välmenande momenten kan vara
mycket störande vid en föreställning och bör undvikas

Det är den yttersta oartighet att under föreställningens gång att prata eller ens viska. Det visar på låg bildning och vett. Det är framför allt respektlöst mot aktörerna som har vigt mången timma till att förbereda och öva in repliker. Vidare även mot de andra besökarna, som har betalt för att bli visade en föreställning, inte att få höra trivialt skvaller! Att på andra sätt skapa ljud och störningar skall ej än talas om, ty det vore det fräckaste! Det samma gäller all sorts fysisk affektion som kärlekspar skulle kunna visa varandra under föreställningens gång.

Den ena sorts ljud som man som åskådare skall uppbringa är ljudet av klappande händer då en skådespelare har gjort sig förtjänt därav. Vid utdelandet av applåder skall man vara liberal, synnerligen då föreställningen nått sitt slut och ensemblen entrar scenen åter. Tag dock aktning på att detta uppvisande av gillande från publikens sida inte inkluderar stampande av golv eller visslande.   

~

Vid föreställningens slut skall givetvis gentlemannen sörja för att sitt sällskap åter kommer hem. Om möjligt skall han tillhandahålla droska, men vore denna utgift över hans inkomster vore det blott pinsamt att för denna utgiften stå. Dock skall gentlemannen ej förvänta av damen att hon accepterar inbjudan utifall vädret bli mindre än bra. 

På så vis har här redovisat några av de mest framträdande regler som bör tagas i akt då man med sällskap skall besöka teatern eller andra liknande inrättningar. Mycket nöje i kulturen kära läsare!