![]() |
| Adolf Loos, på höjden av sin ståtlighet. Ca 1904 |
Hans främsta bidrag till arkitekturhistorians annaler är hans essä "Ornament och brott" som från begynnelsen var en föreläsning som herr Loos höll den 21:a Januari 1910. Vad denna lilla lunta handlade om kan man med tanke på titeln lätt dra slutsatser om.
Utan att bli för långrandig handlar hans essä om att det är ett brott att tvinga hantverkare att implementera ornament eftersom detta gör att föremålet åldras fortare.
Ändå kunde han inte slutat dekorera sina byggnader och ändå ser vi inte hans byggnader idag som tidlösa. Eftersom undertecknad är en annhängare av ornament både i vardagen och på fest kan man endast säga: Tji! Fick du, Adolf Loos.
Hans vidare liv blev inte lättare. Fick cancer, blev döv och skandaliserades 1928 i ett, för den här bloggen, onämnbart sammanhang.
| Så kan det gå om man försöker rucka på ornamenten! |
